När ska det vända
Det var meningen att vi skulle åkt upp till erikslun idag men det går inte eftersom att jens har fått magsjuka igen, så att vi måste så klart stanna hemma. Jag undrar när det ska komma något positivt i vårat liv, eller är jag född med otur som jag har lagt över på Jens. Är det inte det ena så är de det andra. Jag tycker att det är jätte synd för jens att han aldrig kan bli frisk men ibland blir jag så trött på allting. Ja livet har både uppförsbackar å nedförsbackar, å vägen är mycket krokig. Men när ska det vända för oss, när ska det hända något bra, roligt.
Det känns som att jag aldrig kan bli glad när det är på väg att ske något positivt eftersom att det vänder nästan innan jag har fått sett det. Det känns som att jag alltid måste vara på min vakt å absolut inte ta ut någon seger i förskott.
Det känns som att så har jag levt hela livet aldrig vågat slappna av, jag vill inte skylla på någon annan för de kan har inte eller bestämt hur deras liv ska se ut. Jag går ständigt å oroar mig för personer som står mig nära å det blir inte bättre när de är sjuka, ibland önskar jag att jag kunde veta allt å förstå varför saker å ting är som de är. T. ex när nils var sjuk senast var jag rädd att det var någon infektion eller något eftersom att han hade så hög feber. Jag tror att hn hade halsfluss då, eftersom att det lucktade så illa i munnen på honom å han ville inte äta. Å nej man kan inte åka in på v.c eller akuten för allt som man känner då skulle man få stå där för jämnan. Men jag är så rädd att jag ska missa något, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Det värsta är att läkarna oxå gör så stora misstag, å missar massa olka symtom som de inte tar på allvar.
Det var som när jens var in på akuten för han hade så ont i magen å vi misstänkte att det var gallan, då åkte han in två gånger eftersom han hade så ont så han visste inte vart han skulle ta vägen. Men läkarna som undersökte honom kunde inte hitta något, han fick åka hem med det onda. Som tur var gick det bra den här gången. Men när mamma åkte in första å sista gången kunde de inte upptäcka att hon hade galla och en bukspottskörtelsinflammation. Utan det var först efter obduktion som de kunde se att det var det som hon led av, även fast att de påstod att de gjorde en massa undersökningar.
Jag slår vad om att om inte mamma hade bott i Erikslund som är en bra bit från sundsvall så hade de skickat hem henne oxå. Jag blir så arg när jag tänker på det, som pappa fick åka hem och "medecinera" själv, läkarna sa att det inte var någon fara eftersom att han mådde bra. Sedan efter han hade dött sa de att han dog p.g.a att han var mycket sjuk å hade ett mycket svagt hjärta. Som om JAG inte försod det de var det, devar de som inte förstod det utan bara tänkte på hur de skulle kunna spara pengar (redan då tro mig). Ibland önkar jag att jag hade stämt dem allihopa, jag vill inte ha pengar utan föt att kunna få markera.
Jag har hört flera fall där de har gjort misstag som de inte har stått för, men nästan ingen orkar ta itu med sådana saker när de är uppe i en sorgeprocess. Det är så mycket annat som man tänker på då.
Det var skönt att få skriva av mig lite, ska berätta lite mera senare om vad vi gjorde igår när inte telefoner fungerade..
Kramen
