Ellas värld

Son nils är det bästa som har hänt mig. Han kom som en "räddning från åvan" när jag mådde mycket dåligt, det kändes som att jag hade något att leva för igen. Det fanns en mening med livet.
Jag mådde super bra under hela graviditeten och även Nils i magen, förlossninge gick bra och även amningen. Men så ska det inte vara tyckte jag det brukar alltid vara något som går fel, det var precis som att jag letade fel. Nils har säkert någon avvikelse eller en dold sjukdom, han sov ganska dåligt på nätterna, då hittade jag en artikel om att barn som sover dåligt har ofta en bokstavs sjukdom. Så då var jag helt säker på att det var så det var, men att det fanns flera föräldrar i min närhet som hade eller haft barn med dålig sov sömn på nätterna det tog jag inte in. Nej det måste vara något fel........

Han har aldrig haft några problem med motoriken, han tycker om att undersöka saker för att se hur de verkligen fungerar. Nyfiken, vilket är jätte bra men han har varit lite sämre med talet och han har en jämnårig kompis på dagis som var snabb med att prata. På en gång så gick tankarna att något är tokigt, kanske är han döv????
Men nu har jag insett att det kommer, man ska inte hålla på att jämnföra. Nils surrar på och han kan även några färger och har börjat inriktat sig på siffror.

Det jag vill säga är att jag har alltid bara sett mina dåliga sidor och alltid tryckt ner mig själv, nils är en av mig jag vet inte hur man gör när jag ska "hylla mig själv" för de saker jag klarat bra. Men jobbar på det.
Nils har så många goda egenskaper, han är så omtänksam. När han ser att jag inte mår bra kommer han fram å säger med mild ton " Hej mamma, kom kramen å pussen". Sen när jag har migrän kommer han fram och klappar mig på huvudet och frågar om han ska blåsa? Min underbara son.

På dagis tar han hand om de nya barnen och ser till att de trivs, sedan när de kommit in i gruppen återgår han till sina bästa vänner Felix å Ella.
Undrar vem han kommer att bli när han blir stor???? Han är även mycket musik begåvad vad nu det kommer ifrån. Varken Jens eller mig, svärmor frågade om vi hade några talanger inom våran släkt, inte vad jag vet sa jag.

Kramen