Haft migrän
Men nu börjar det att bli bättre, mår inte illa längre och är inte lika trött. Sov mest i går det var meningen att jag skulle ha tränat med Per och Mari men det blev inte så. Senare på kvällen var Jens i väg på möte på dagis så att jag var ensam med Nils, han var så duktig och tog hand om både sig själv å sin sjuka mamma. När vi skulle sova vill han att jag skulle läsa bok men jag förklarade att jag inte kunde, då läste han själv tills han somnade över mig. Det var svårare när han var bebis när han behövde omvårdnad hela tiden, Jens kunde inte stanna hemma för att jag var dålig.
Mamma hade oxå migrän, hon hade det jätte jobbigt, ibland blev jag nästan lite sur att hon inte kunde vara med oss. Samtidigt var jag rädd eftersom att jag inte hade någon kontroll över situationen, visste inte hur hon egentligen kände eller när hon skulle bli bättre.
Det är samma sak om det är någon som står mig mycket nära gör sig illa eller blir sjuk. Min pappa hade en förmåga att skära sig på vassa saker och göra sig illa med yxor. Jag minns en gång när jag var i tioårs åldern och pappa sågade sig i tummen med vedkapen och mamma sa att jag skulle gå och hämta något att linda runt men jag klarade inte av att det. Å pappa skrek att han hade sågat av sig tummen, så när de hade åkt in på sjukhuset. Gick jag bakom huset där vedkapen stod för att se om tummen låg kvar där. Men så illa hade det inte varit, pappa förstorade ofta upp saker.
Ja jag kan förstå varför jag är så bra på att göra mig illa på vassa saker, ramla av cyklar m.m.
Men jag valde ändå att jobba med det jag gör, men det är en spännande värld.
Det är många som tycker att jag ska läsa vidare till sjuksyster, men jag vet inte om jag vill. Jag vill lära mig mera om kroppes anotomi, sjukdomar å mediciner å sånt, men jag vet inte om jag klarar av att ta ett så stort ansvar som de har. Jag måste fundera på det hela.
Pratade med Tommy innan, han undrade vad jag ville ha i julklapp jag har ingen aning det är svårt tycker jag varje år men sedan efter jul kommer jag på hur mycket som helst. Själv har jag inte börjat handla julklappar än, det blir väll sista veckan med alla andra köpgalna.
Ja ja det ordnar sig
Kramen
Mamma hade oxå migrän, hon hade det jätte jobbigt, ibland blev jag nästan lite sur att hon inte kunde vara med oss. Samtidigt var jag rädd eftersom att jag inte hade någon kontroll över situationen, visste inte hur hon egentligen kände eller när hon skulle bli bättre.
Det är samma sak om det är någon som står mig mycket nära gör sig illa eller blir sjuk. Min pappa hade en förmåga att skära sig på vassa saker och göra sig illa med yxor. Jag minns en gång när jag var i tioårs åldern och pappa sågade sig i tummen med vedkapen och mamma sa att jag skulle gå och hämta något att linda runt men jag klarade inte av att det. Å pappa skrek att han hade sågat av sig tummen, så när de hade åkt in på sjukhuset. Gick jag bakom huset där vedkapen stod för att se om tummen låg kvar där. Men så illa hade det inte varit, pappa förstorade ofta upp saker.
Ja jag kan förstå varför jag är så bra på att göra mig illa på vassa saker, ramla av cyklar m.m.
Men jag valde ändå att jobba med det jag gör, men det är en spännande värld.
Det är många som tycker att jag ska läsa vidare till sjuksyster, men jag vet inte om jag vill. Jag vill lära mig mera om kroppes anotomi, sjukdomar å mediciner å sånt, men jag vet inte om jag klarar av att ta ett så stort ansvar som de har. Jag måste fundera på det hela.
Pratade med Tommy innan, han undrade vad jag ville ha i julklapp jag har ingen aning det är svårt tycker jag varje år men sedan efter jul kommer jag på hur mycket som helst. Själv har jag inte börjat handla julklappar än, det blir väll sista veckan med alla andra köpgalna.
Ja ja det ordnar sig
Kramen
Kommentarer
Trackback
